I let the good ones in and the bad ones go

Funderar verkligen över hur jag lyckas hålla ihop ibland. Önskar jag vore belönad med egenskapen att se saker som en peppande utmaning istället för ett jobbigt stressmoment...

Jag jobbar på det. Eller ja, hur jobbar man på sånt egentligen???? Har man stressgenen i sig så är det svårt att bara tänka bort det där dåliga!

Har svårt att finna en balans med det där. Antingen blir jag överstressad eller som ibland, helt tvärtom. Då händer liksom inget med planerna jag har....

Jag har svårt att förklara det för människor jag träffar ibland. Även om jag tror att dom flesta förstår vad jag menar.

Men ändå. När man ser att vissa lyckas med allt dom företar sig och jag står och stampar i samma gamla fotspår...Jag vet att det inte är så, men det känns så. Ibland.


Behöver få ur mig detta emellanåt och lätta på hjärtat. Jag kan stå för att jag inte är nån perfekt människa. Det kommer jag aldrig att bli. Det är skrämmande hur viktigt vissa verkar tycka det är att ligga på den nivån. Att aldrig visa sig svaga. Det kan jag å andra sidan acceptera. Men, inte dom som kan betala priset av att trycka ner andra för att själva må bättre. Man känner igen den typen av människor rätt fort kan jag säga, trots att dom jobbar så hårt med sin falska fasad. En dag kommer det att slå tillbaka på dom, förr eller senare. Och jag kan inte bry mig mindre!


Karma is a bitch, remember.